tisdag 20 november 2012

Allt löser sig, det tar bara olika lång tid

Jag har fått en fråga via min kommentar. Jag har beslutat att inte publicera kommentaren. Svarar så gott jag kan här nedan ändå.

Jag är medveten om att det har varit mycket depp på min blogg på sistone. Det kommer nog vara det ett litet tag till också.
Jag vet inte hur jag mår/är just nu. Jag är inte glad, men jag är inte ledsen heller.

Så säger bara, om ni vill läsa fortsätter ni annars slutar ni tills jag kommit på bättre humör :).
Jag vill inte klaga på livet i mina inlägg och tycka att jag har det sämre än någon annan.
Men jag uttrycker mycket genom text så därför ligger det här. Och det här är mitt liv just nu, och på en blogg skriver man om sitt liv, right?



Rubriken var en sak min gammelfarfar alltid sa, han lever inte längre, han somnade in i torsdag förra veckan. Jag hade en väldigt nära relation till min gammelfarfar så min saknad efter honom är oerhört stor. Det är en av orsakerna av att det är lite tråkigare inlägg just nu.

Skolan ligger jag efter i samtidigt som det är fruktansvärt mycket prov, inlämningar, grupparbeten och läxor innan lovet. Det gör jag pga att jag inte har fått varit frisk samt att mitt knä har börjat krångla igen. Det var ingenting jag hade väntat mig, men jag ger inte upp för det. :)




Mitt liv är uppochner just nu.
Men det kommer bli bättre och lättare.
Allt kommer lösa sig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar