Avstängd

Känns klart och tydligt i hela kroppen att jag har stängt av. Inte låtit mig känna. Inte låtit migsjälv vara så ledsen som jag kanske behövt. Imorgon om cirka 12 timmar befinner jag mig på kyrkogården. Och väntar på den cermoni som ska avsluta ditt liv mer eller mindre på riktigt.

Magen värker, vill inte sova. Vill inte att dagen som nu är påväg ska vara dagen jag måste släppa dig vidare.

När jag sitter här i min säng nu ångrar jag en hel del. Att jag inte uttryckt att du var som min farfar. Att du var som min alldeles egna farfar. Som alltid fanns där och ställde upp när man än bad dig. Som alltid fanns där med din trygghet.

Imorgon ska jag säga hejdå till det där. Jag kommer alltid minnas men jag ska säga hejdå till dig. Det är dags för dig att flyga till himmlen.

Men saknaden efter dig, dina skämt, dina visor och allt vad du nu bjöd på. Den saknaden kommer alltid finnas där. Den saknaden kan ingen ersätta.

Tankarna snurrar hurvida jag kommer orka med allt imorgon. Känner inom mig att det bara är en tidsfråga innan kroppen säger ifrån och tårarna rinner som aldrig förr. Berarbetning är en del av den här processen, jag kallar det process. En process jag inte tillåtit mig själv att känna. Att vi inte ska ha tid i livet att stanna upp och bara känna, att bara vara.
Att energin ska gå åt till att bara få ihop vardagen. För min del med skola, träning, familj, vänner o pojkvänn. Att skolan ska ta sådan energi att du inte hinner stanna upp.
Så tankarna hinner ikapp en på natten. Vilket resulterar i mindre sömn och en annan dag med trötthet o en dag då man tänker på annat.
Jag har inte gett mig rätt förutsättningar för att stanna upp och bara vara, att få vara ledsen. Att bryta ihop och känna att livet är pissigt orättvist.
Känna saknad efter en av få som verkligen fanns där.

Stänga av känslorna och bara rusa på. Stressa över ämnen och inlämningar, prov hit och dit är inte värt det. Speciellt inte när du inte här.
Att spela stark när man känner innerst inom en att hela ens värld håller på att rasa samman.
Döden är en del av livet - jo jag fattar det. Men varför ska det ske så snabbt. Varför ska allting vändas på bara några veckor.

Livet är pissigt orättvist.

Jag älskar dig min underbara gammelfarfar, sov gott...