Och inte direkt har jag någon "vilolektion" idag. Det börjar med matte, biologi, stödkemi, kemi och fysik. Vår klass har stödkemi pga att vi hade en sån kass lärare förra året!
Jag hatar kemi, kemi är verkligen ett ämne jag inte fattar för fem öre. Det är liksom ett öhh??
STORT FRÅGETECKEN ALLTSÅ.
Matte, biologi och fysik är dock mina bättre ämnen, men kemi suger.
Undrar varför... Kan det vara att min högstadielärare inte hade något intresse för kemi? Utan bara för biologi.. Fysik är mer matte, därför går det bra tror jag, för matte har alltid varit en av mina starka sidor.
På tal om att jag är riktigt trött och sliten så är jag det väldigt ofta. Det är svårt att gå upp, sliten i kroppen och sliten i huvudet. Tankarna och idéerna är inte lika aktiva som vanligt. Kan det vara på grund av denna mörka tid som sprider sig över detta halvår? Den stress och press jag utsätter mig för i skolan. Att det är någon ständigt i min omgivning som jag undrar om den lever. Irritation för knä, styrka och kondition. Irritation på mig själv.
Tror det är så många orsaker som spelar in om varför jag är så trött och sliten just nu. Det känns som om jag bearbetar en så försvinner inte resten av problemen. Kanske låter jag negativ, men det känns lite som hur jag än kommer försöka att må bättre just nu, så kommer det aldrig bli helt bra just nu. Det känns lite som det är en sån period i mitt liv. En lite tråkigare period. Men främst beror det kanske på mörkret. Sen spelar säkert andra faktorer in också. Som skolan, som min sjuka gammelfarfar som alltid har varit som min farfar samt hur det plågar min gammelfarmor som också alltid har varit som min farmor, jag tycker inte om att se dem lida. Även fast jag vet att det är en del av livet.
Kanske skulle det ha varit lättare att kunna bearbeta och ta hand om det jag tycker är jobbigt just nu om det hade varit en ljusare tid. Jag tror det.
Därför ska det bli så skönt att åka bort till jul, vi ska göra som vi alltid har gjort när jag var liten. Åka till fjällen, och bara vara, åka skidor och snowboard. Mysa med mormor och morfar samt kusinerna. SÅ vi alltid har gjort. Det känns skönt att jag vet att det är en vana och ett ställe att slappna av på. Där jag kan koppla bort allt det som besvärar mig nu, eller vem vet, det kanske kommer ikapp mig också.
Jag vill inte säga att jag försöker stänga det inom mig det jag tycker är jobbigt just nu, men jag vet inte hur jag ska ta tag i det heller.
Någon gång löser det sig allt. Det gör det alltid. Så mycket vet jag i alla fall. Men som en riktigt klok man säger - det tar bara olika lång tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar